icon
icon
VM | Publicerad 1 juli 2014 13.33

Dramatikens mästerskap

Långhelg med familjen innebar tystnad här, men detta VM skriver sina egna historier så bra att de knappt behöver kommenteras. Underhållningsnivån, spelkvaliteten och framför allt spänningen i matcherna håller fortsatt hög och jämn standard.

Man kan imponeras av de många fantastiska målvaktsinsatserna, kanske av att det redan är NIO spelare som har gjort tre mål (eller fler) trots att lagen maximalt bara har spelat 3-4 matcher, eller varför inte slås av att det har gjorts spelmål i 49 av de 54 matcherna hittills. Det som imponerar mest är dock spänningen. Dramat. Det där är ju något som inte går att fabricera, men här har det varit som om drama masstillverkades just i Brasilien denna sommar. Det har varit ett jämnare och mer ovisst mästerskap än vad jag kan minnas att något annat har varit. De mindre nationerna skapar spänning genom bra prestationer och – i nästan samtliga fall – ganska så bra offensiv. Visst krävs det ett bra försvarsspel, men de lag som gick in till turneringen för att först och främst vara ramstarka bakåt har haft problem, och de som vill göra saker framåt har gått bra.

En annan sak som bidrar till spänningen är att inget lag ger sig, även om det resultatmässigt ser mörkt ut. Algeriet reducerade alltså direkt efter Tysklands 2-0-mål igår, ett 2-0-mål som kom i den 120:e minuten. VM har sedan starten varit världens viktigaste fotbollsturnering (så är det inte i alla sporter), men på något sätt har mästerskapet nått en ”Larger than life”-status som verkar kunna vrida ur ytterligare någon procent ur varje spelare. Jag har aldrig sett så många få kramp i matcherna som de senaste veckorna, till exempel.

Ikväll ska Argentina och Belgien ta sig vidare till kvartsfinal, enligt världsrankingen. Schweiz och USA kommer inte att läsa eller bry sig om detta.

Även om FIFA:s VM-manus följs hyfsat, med Brasilien vidare som viktigaste story, så kunde de inte räkna med att det skulle bli så bra som det har blivit.

Det är bara tio matcher kvar, de som inte har fångats av spänningen och dramatiken hittills kommer aldrig att kunna uppskatta fotboll. Vi andra får väl bara sitta och njuta.

Annons
VM | Publicerad 24 juni 2014 12.20

Risk för baksmälla

Snart är gruppspelet över, och åttondelsfinalerna ska ta den här VM-turneringen till nästa nivå. Men är det ens möjligt? Utan att ha grävt allt för djupt i den rådande opinionens sinnesstämning efter tjugo matcher de senaste sju-åtta världmästerskapen tycker jag ändå att det verkar som att de flesta är överens om att VM 2014, så här långt, är otroligt bra och underhållande. ”Bästa turneringen någonsin”, kan man då drista sig att säga – men låt oss vänta lite.

Av någon anledning så blir det ofta så att spektakulära förstahalvlekar följs av låsta andrahalvlekar. Står det 3-3 i paus går alldeles säkert respektive tränare in i halvtidsvilan och känner sig nöjd med offensiven, och ställer sig därmed och pratar defensiv i tio minuter.

Jag har svårt att se hur fortsättningen ska kunna bli lika målrik, välspelad, händelserik och underhållande som den har varit hittills, och med tanke på att förväntningarna ökar när matcherna börjar gälla mer så får matcherna nog väldigt svårt att hänga med i förväntningarna, om man säger så.

Hittills är det amerikansk dominans, sex av de åtta lag som är klara för åttondelsfinal kommer från CONMEBOL eller CONCACAF, alltså Nord- och Sydamerikas federationer. Ikväll kan Uruguay göra dem sällskap om de besegrar Italien, och med tanke på att fyra av de fem matcher där ett sydamerikanskt lag har ställts mot ett europeiskt har vunnits av det sydamerikanska så känns det högst möjligt.

I övrigt vill jag också tacka schemaläggarna för att det nu är slut med 00.00-matchstarter. Vi småbarnsföräldrar orkar faktiskt inte med dem.

Annons
VM | Publicerad 17 juni 2014 17.33

Alla kan inte allt

Det har varit väldigt mycket om Erik Hamrén den här turneringen. Frågorna har gällt om han ens borde erbjudits att stå i studion, vad han ska göra i studion samt om han platsar i studion. Jag lämnar frågorna obesvarade men konstaterar följande: Omklädningsrum och TV-studior är inte samma sak.

En del kan det ena men inte det andra, en del kan ingetdera och ett fåtal behärskar både och. Det är förstås ett privilegium att jobba med Hasse Backe varje vecka, men bara för att han är bättre i TV än t.ex valfri tränare behöver det inte automatiskt betyda att det hade varit bättre om Hasse hade det tränarjobbet. Nu råkar Hasse vara så meriterad att han förmodligen hade varit bättre, men inte då på grund av att han ”går igenom rutan”, som det heter.

Erik Hamrén och kompani har hamnat i en nedåtgående spiral sedan dagen vi mötte Holland i Amsterdam och gick på en propp. Det är lätt att glömma hur oerhört hyllat landslaget var fram till den matchen, hela försnacket handlade om hur Sverige minsann skulle kunna slå Holland på bortaplan, trots att de inte förlorat där i tävlingssammanhang på evigheter. Brandtalet till supportrarna för något år sen var ett högt och känslomässigt spel, jag vet inte om Hamrén förlorade – men han vann iallafall inte. Friends Arena är ingen succé, VM-missen på det, och så vidare, och så vidare.

Nu var det möjligen läge för en folklig offensiv av Hamrén med hjälp av SVT:s VM-studio, men problemet är då Hasse Backe. Hamrén ställs mot och jämförs med någon som har bättre tränarmeriter OCH som är en rutinerad och omtyckt TV-expert, som dessutom kunnat förbereda sig på expertrollen i VM i månader, och som är injobbad med övriga i studion. Den matchen är förstås avgjord på förhand.

Jag tycker själv att Hamrén är en mycket trevlig person, intressant och belevad och rolig. Hur han är i omklädningsrummet vet jag inte, men jag får intrycket att han är bra på att få spelare att tända till. Detta till trots har han fått saftig kritik för laguttagningar som, vad det verkar, fått honom att vackla. Fram till matchen mot Holland hade landslaget en grund, sedan dess har den inte varit lika tydlig. Rent ”PR-mässigt” är landslaget och Hamrén på väg nedåt, så det här med SVT-deltagandet kanske var ett försök att vända det hela. För landslagets bästa hoppas jag att det vänder uppåt igen.

Jag tycker att det är kul att Sveriges förbundskapten står i den ena VM-studion, men jag tycker att det är ännu roligare att Hasse Backe står i den andra. Vem som skulle vara bäst som förbundskapten är en fråga, vem som är bäst i TV är en annan. Svaret kan vara det samma, men det behöver trots allt inte vara så.

Belgien-Algeriet, 3-0. VM-hipsterns drömmatch bör bara kunna sluta med lätt seger för belgarna, som nog hajpas FÖR mycket. De går vidare från gruppen, men sen blir det tufft. Får de en fullträff så kan det bli brons. Algeriet saknar en Madjer, för övrigt en av mina första fotbollshjältar. Lukaku gör ett monstermål.

Brasilien-Mexiko, 2-0. Neymar gör mål, David Luiz också. Brassarna vinner utan att övertyga (igen) och ska vi gissa på en tveksam utvisning på en mexikan?

Ryssland-Sydkorea, 3-1. Samspelta ryssar charmspelar och kör över sydkoreanerna i en välspelad match. Sydkoreas mål kommer givetvis på ett rejält långskott.

Annons
VM | Publicerad 15 juni 2014 11.12

The joy

Hade man inte VM-feber precis innan turneringen så har man det iallafall nu. Alla matcher har inte varit så fantastiskt härliga och välspelade som det kanske framstår när man buntar ihop dem, men lägstanivån har varit hög, det har skett vändningar, skrällar, saker att debattera, och så har det blivit många mål.

Ett par notiser så här långt:

* Guillermo Ochoa och David Ospina är de enda målvakterna av de 16 som hittills har spelat som lyckats hålla nollan. Mexiko och Colombia, alltså.

* Målsnittet per match ligger på 3,50, vilket är vansinnigt högt. Som en jämförelse kan man ta Allsvenskan, som hittills varit mer målrik än vanligt, där snittet är 2,54 mål/match. Dock ska man förstås ha i åtanke att det bara har spelats åtta matcher i VM så här långt, och att en eller ett par 0-0-matcher då sänker snittet ganska så snabbt. Men ändå!

* De enda europeiska poäng som har tagits hittills har varit när de spelat mot europeiska lag. Visst, det är bara två europeiska lag som har ställts mot Sydamerikanska än (Grekland mot Colombia, Kroatien mot Brasilien), det finns dock en gammal sanning om att det är svårt för europeiska lag mot sydamerikanska när VM spelas i Sydamerika, och så här långt stämmer det ju. Schweiz-Ecuador ikväll blir spännande.

* De två bästa domarinsatserna i mitt tycke har domarteam från Elfenbenskusten/Burundi samt Chile stått för. Manuel Pellegrinis tes om att domare måste döma i stora ligor för att vara bra känns inte helt korrekt.

* I fyra av de åtta matcherna som har spelats så har laget som gjort det första målet sedan förlorat. Det är ovanligt.

Igår hann jag inte blogga pga barn som skulle ut och leka och ha sig, och det var synd eftersom jag hade tippat helt rätt, tror jag. Ikväll går det så här:

Schweiz-Ecuador, 1-2. Skräll, jodå – om man går på världsrankingen så är det ju så – men jag går på det redan nämnda sydamerikaspåret och gissar att ekvatorlaget trivs bättre än alplaget. Antonio Valencia och Felipe Caicedo gör mål för Ecuador. Christian Noboa hyllas som en fattigmans-Pirlo efteråt.

Frankrike-Honduras, 3-0. Fransmännen räddas geografiskt av att Honduras ligger norr om Panamakanalen. Kvalitetsskillnaden gör att det egentligen aldrig blir någon match av det här, trots att Frankrike inte ens gör någon bra insats. Jerry Bengtson bränner honduranernas bästa målchans, trots sitt benhårda namn. Victor Bernandez blir utvisad.

Argentina-Bosnien/Hercegovina, 2-1. Jodå, argentinarna klarar sig med nöd och näppe från den här fighten – som i många avseenden liknar öppningsmatchen rent spelmässigt. Kun Agüero överglänser Messi och gör båda målen, kanske för att bosnierna fokuserar för mycket på att plocka bort Messi. Första målet som verkligen behöver FIFA:s nya ”goal line technology” inträffar, och känns otydligt. Agüeros 1-1-boll ser inte ut att vara inne, men bedöms så. Ramaskri.

VM | Publicerad 13 juni 2014 12.00

Vem straffas för straffen?

Yuichi Nishimura. Där har ni namnet på domaren som gav Brasilien straff när Dejan Lovren smekte Fred på armen och Fred föll ihop som om han blivit skjuten med ett maskingevär. Nishimura kritiseras världen över för att han blåste i pipan och pekade på straffpunkten trots att det inte borde ha varit straff. Är det Nishimuras fel? Nej, egentligen inte.

Saken är den att Fred är en alldeles utmärkt fuskare. Vid Lovrens handpåläggning så lyckades Fred inte bara fånga upp den touchen, utan även i samma rörelse slå ett hål i luften med sin vänsterfot samtidigt som han lade sig baklänges på ett sätt som såg ganska onaturligt ut. Nishimura såg med all säkerhet att Lovrens hand var på Freds axel, och så såg han det konstiga fallet åt fel håll. Straff.

Den som ska klandras är förstås Fred, det är han som försöker lura Nishimura – och lyckas med det. Visst kan man säga att Nishimura skulle ha kunnat läsa situationen bättre och sett att Fred fuskade, men nu gjorde han inte det. Alla spelare som filmar försöker ju lura domaren, och det inträffar säkert femtio gånger per match, om inte mer. Nu blev det direkt avgörande, men jag tycker inte att man kan säga att det är Nishimuras fel. Det är Freds fel.

Om en domare missar en klar frispark, en tydlig offside eller dömer hands när det inte är det – då kan man kritisera dem. Då har de missat situationen. Om en domare blir lurad av en spelare att blåsa för en förseelse som inte har skett så har spelaren det största ansvaret i det.
Nishimura
Ska vi prata om matchen så var Kroatiens lagspel minst lika bra som brasiliens dito, men brassarnas individuella skicklighet var större och fällde till sist avgörandet, med stor hjälp av Fred (som annars var komplett oduglig i matchen).

Jag är hyfsat nöjd med gårdagens tips, även om det var fel. Det kändes som att jag var och nosade på händelserna iallafall. Så här blir det ikväll:

Mexiko-Kamerun, 1-1. Kamerun drabbas av turneringens första utvisning, vilket föranleder Lasse Granqvists första falsettvrål av åttionio under turneringen, Giovanni dos Santos gör ett drömmål, och Kameruns kvittering placeras till Lasses glädje i mål av Jan-Eric Maxim Choupo-Moting, ett sånt där spelarnamn man som kommentator älskar.

Spanien-Holland, 2-1. Fantastiskt välspelad match där Spaniens rutin till slut fäller avgörandet mot ett Holland vars backlinje/målvakt inte är lika bra som anfallet. Arjen Robben har bollen vid 67 tillfällen under matchen, passar den vidare exakt noll gånger. Gör dock holländarnas mål. Spanjorerna gör mål på hörna genom Ramos, och sen avgör inhopparen Diego Costa och sätter händerna mot öronen som hämd för att den brasilianska delen av publiken buat åt honom.

Chile-Australien, 3-0. Arturo Vidal spelar, trots skadeproblemen, och märks inte mycket. Claudio Bravo gör en jätteräddning på en Tim Cahill-nick efter frispark, och sedan visar Bravo även upp fotbollsvärldens bästa utsparkar gång efter annan. Edu Vargas, Marcelo Diaz och Mauricio Isla gör målen, och Miiko Albornoz får hoppa in med kvarten kvar. Min kompis Anders Andersson sliter, som skåning han är, med uttalet på australiern Oer – det blir liksom ”yåä”.