icon
icon
Allsvenskan | Publicerad 16 april 2014 09.58

Derby day

Malmö-Helsingborg är visserligen ett glödhett Skånemöte som kallas derby. IFK Göteborg-Häcken är per definition ett Göteborgsderby, men Häcken får ursäkta – det är Blåvitts matcher mot Örgryte och/eller GAIS som är ”riktiga” GBG-derbyn. Norrköping-Åtvidaberg? Samma princip som MFF-HIF. Kvar står vi med mötena mellan AIK och Djurgården, Allsvenskans enda glasklara derbyn under 2014.

Det hittills enda tidigare derbyt på Tele2 Arena slutade 2-2 i en match där allt hände i första halvlek och nästan ingenting hände i andra halvlek. Själv var jag pappaledig då och jobbade således inte på matchen, så det här blir premiär för mig.

Djurgården har sju poäng efter tre matcher och är jättenöjda, men i ärlighetens namn har segrarna kommit mot två – åtminstone för dagen – svaga motståndare vid namn Halmstad och Mjällby. AIK har fyra poäng efter tre matcher och är ytterst missnöjda. Mycket av snacket inför säsongen gällde just inledningen av säsongen, där AIK ska ha varit poängmässigt svaga de senaste åren (även om det är väldigt hårdraget). Förlust hemma mot IFK Göteborg och kryss hemma mot Örebro är det som ställt till det. Segern borta mot Gefle var programenlig, även om det satt långt inne, men är verkligen de tre resultaten sammantaget en katastrof? Nej, egentligen inte. Ifjol förlorade AIK hemma mot MFF, t.ex, och de kryssade hemma mot bl.a Syrianska, Halmstad och Mjällby. Same, same, but different.

2013 hade AIK två poäng efter fyra matcher, men slutade ändå tvåa (fem poäng bakom Malmö).
2012 hade AIK åtta poäng efter fyra matcher, och slutade fyra (fyra poäng bakom Elfsborg)
2011 hade AIK åtta poäng efter fyra matcher, och slutade tvåa (fem poäng bakom Helsingborg)

Oavsett resultat ikväll kommer AIK alltså ha fler poäng än vad de hade ifjol vid samma tidpunkt. Skulle de vinna mot Djurgården är de fem poäng bättre än vad de var 2013, då de till slut var fem poäng bakom mästarna. Betydelsen av en bra start på säsongen är självklar, men jag vet inte vad AIK:arna förväntar sig – har man sju-åtta poäng efter fyra omgångar är man definitivt hyfsad ut ur startblocken. Har man mindre än det är det förstås svårare att hämta sig, men det går bevisligen att göra någorlunda ändå om man tittar på AIK förra säsongen.

I vanlig ordning inför ett Stockholmsderby känns det logiskt med ett oavgjort resultat. AIK är i grunden bättre, men har inte kommit igång ordentligt än. Djurgården har självförtroende efter två raka segrar. Ett kryss är nog båda ganska så nöjda med, helt enkelt. Rädslan att förlora är större än viljan att vinna, och allt det där. Vi säger 2-2 i år igen.

Annons
Allsvenskan, Kanske ändå inte humor | Publicerad 8 april 2014 10.51

Twitterallsvenskan

Egentligen vet jag inte om antalet följare på Twitter är ett mått på någonting överhuvudtaget, men det är ganska roligt att skriva korta små meddelanden som folk läser och kanske svarar underfundigt eller informativt på. För t.ex idrottsklubbar är det en bra nyhetskanal ut till supportrarna, och när jag såg att FC Barcelona hade 11,5 miljoner följare var det förstås läge att kolla in de Allsvenska klubbarna. Så här ser tabellen ut (siffrorna gällde idag vid tiotiden på förmiddagen):

1. AIK, 15.117 följare (@aikfotboll)
2. IFK Göteborg, 10.562 följare (@ifkgoteborg)
3. Djurgårdens IF, 10.471 följare (@DIF_Fotboll)
4. Malmö FF, 9.507 följare (@Malmo_FF)
5. Helsingborgs IF, 4.174 följare (@HelsingborgsIF)
6. IF Elfsborg, 3.757 följare (@IFElfsborg1904)
7. Örebro SK, 2.572 följare (@oskfotboll)
8. Halmstads BK, 2.467 följare (@HalmstadsBK)
9. IFK Norrköping, 2.458 följare (@ifknorrkoping)
10. Kalmar FF, 2.027 följare (@KalmarFF)
11. BK Häcken, 1.656 följare (@bkhackenofcl)
12. Gefle IF, 1.348 följare (@GefleIF)
13. Mjällby AIF, 1.193 följare (@MjallbyAIFs)
———————————————————
14. IF Brommapojkarna, 1.185 följare (@IFBP)
———————————————————
15. Falkenbergs FF, 866 följare (@FFF_Live)
16. Åtvidabergs FF, saknar officiellt konto

Inte helt otippat är AIK klart störst, sen är det mer jämnt mellan Blåvitt, Djurgården och MFF där bakom. Kampen om sjundeplatsen är otroligt tät, där nykomlingen Örebro för tillfället har täten precis före HBK och Peking. Även i botten finns det jämna stider, och Mjällby leder ytterst knappt före BP, som just nu återfinns på kvalplats. Att Falkenberg ligger på nedflyttningsplats är kanske väntat – men att Åtvidaberg lämnar en cyber-walk over och inte ens bryr sig om Twitter är en skräll.

Fotnot 1: Hammarby IF har 9.125 följare (@Hammarbyfotboll) och skulle alltså gå in i en twitterallsvensk toppstrid direkt om Nanne Bergstrand får till det till hösten.
Fotnot 2: Själv har jag av oklar anledning 20.004 följare och är således större än alla Allsvenska klubbar. Det bådar gott inför löneförhandlingen om en vecka.

Annons
Allsvenskan | Publicerad 6 april 2014 19.33

30 omgångars roadtrip

Fyra sändningsdagar hittills för oss på C More, fyra arenor avklarade. Olympia, Friends Arena, Borås Arena samt Tele2 Arena har fått besök av undertecknad hittills. Den klaraste segern så här långt i Allsvenskan tillskrivs Djurgården som oväntat bekvämt slog Halmstad med 3-0. Jag har tippat HBK som ett lag för nedflyttning, och ska jag vara ärlig så såg jag ingenting idag som får mig att vilja ändra mitt tips. I övrigt får DIF:s Andreas Johansson träna på straffsparkar i veckan.

En notis är att när bara hälften av lagen har spelat två matcher så har alla lag gjort mål i Allsvenskan i år (HIF hann ju göra ett innan matchen mot DIF bröts).

Annars kan vi redan nu slå fast att varken Halmstad eller Brommapojkarna kommer att vinna SM-guld. Inget lag som har förlorat sina två första matcher har vunnit Allsvenskan sedan den fick SM-status 1930.

Imorgon bitti går tåget mot Göteborg för toppmötet mellan Blåvitt och MFF. En riktig godbit som med tanke på maratontabell, antal SM-guld och europeiska framgångar måste betecknas som den största och mest klassiska stormatchen i Sverige. Fem arenor, alltså. Nästa helg adderar jag Strandvallen och Guldfågeln Arena till dessa. Ni anar inte hur roligt det är.

Annons
Allsvenskan | Publicerad 5 april 2014 13.14

Vänsteeeeeeeern!

Vet ni vad som är roligast med mitt jobb? Jo, det är att kommentera drömmål. Allra helst långskott, så man kan få skrika in bollen.

Allsvenskan, Förvirrade åsikter | Publicerad 1 april 2014 11.36

Allsvenskan 2014 – IFK Göteborg

I vanlig ordning hann jag inte klart med nedräkningen innan den första omgången, men ni som har varit med länge vet ju att det är traditionsenligt. Som tur är var det tydligt vilka som skulle hamna etta i tipset innan gårdagskvällens match, och det är väl lika bra det.

Ni som är för unga för att komma ihåg IFK Göteborgs frekventa deltagande långt in i de europeiska klubblagsturneringarna på 1980- och 1990-talet missade verkligen något. Vi talar ändå om hyfsat modern tid, och när lag som Manchester Utd och Barcelona kom på besök så fanns det en hyfsad chans att slå dem. Galatasaray och PSV Eindhoven och såna där kunde man till och med tänkas slå på bortaplan. Bayern München? Jämnbra, men Blåvitt utslagna i dubbelmötet på grund av färre gjorda bortamål. Det var den nivån.

På så sätt är det lite tråkigt att se att IFK Göteborg inte är kvar där, bland de allra bästa i Europa – utan numera som bäst i en guldstrid hemma i Allsvenskan och sen kanske (med lite tur) deltagande i tredje kvalomgången av Europa League. I mina ögon är dock IFK Göteborg alltid en storklubb, och i år är det deras tur att vinna SM-guld.

Blåvittlogo
IFK GÖTEBORG
Fjolårsplacering: 3
Tränare: Mikael Stahre (tillträdde 1 jan 2012)
Spelare in (i urval): Gustav Svensson, Tavriya Simferopol (def.mittf/mittback); Malick Mané, Sogndal (anfallare); Martin Smedberg-Dalence, IFK Norrköping (hö.mittf); May Mahlangu, Helsingborg (innermittf).
Spelare ut (i urval): Mikael Dyrestam, Ålesund (mitt-/vä.back); Nordin Gerzic, lån till Örebro (off.mittf); Tobias Hysén, Shanghai East Asia (anfallare); Hannes Stiller, Ljungskile (anfallare); Erik Lund, Varberg (ytterback); Jonathan Azulay, lån till Östersund (vä.back); Logi Valgardsson, Sogndal (vä.back); Pontus Farnerud, slutar (innermittf).

Anledningar att gilla IFK Göteborg:
1. De är ändå Blåvitt. Saker man växer upp med sitter djupare än vad man tror, och för mig som är född 1976 så var Blåvitt en del av uppväxten. Det var dem man såg spela på TV. Än idag tycker jag att toppmatcher som Blåvitt är involverade i klingar högt – mot MFF, AIK och så vidare.
2. Hur Mikael Stahre värderar mina arbetsinsatser. Det är ingen idé att förneka att jag gillar Micke Stahre, han är en trevlig typ som är väldigt rolig att prata med. När vi sågs på Upptaktsträffen i förra veckan, där jag var konferencier, satt vi vid Blåvitts bord efteråt, och följande konversation ägde plötslig rum:
- Öh, Dahlquist. Vad får du för ett sånt här gig? En hundring?
- 100.000:-!!!?? Nej, nej, nej – är du inte klok?
- Meh, femtio då?
- Du är sån jävla typisk fotbollstränare, inget verklighetsbegrepp alls. 100.000:-, liksom.
- Va fan. Jag vet väl inte!
- Ring mig när ni behöver mediaträning, så går vi på din prislista.
- Höhö, fan heller.

Med det sagt är jag glad att Mikael Stahre tycker att mina pausintervjuer à 45-60 sekunder åt gången gör att jag värderas så högt av honom. En av de finaste komplimanger jag har fått. Ännu bättre blir det av att jag vet att han läser det här, och därmed sitter och svär ytterligare.
3. ”Snart skiner Poseidon”. Är den Allsvenskans bästa inmarschlåt? Utan någon som helst tvekan. Är den till och med i toppklass i Europa? Absolut. Jag har ändå hyfsat mycket att jämföra med, men när den där pianoslingan och stråkarna drar igång så reser sig fjunen på armarna. När vers två övergår i refräng, och ett fullsatt Gamla Ullevi tar över, ja då knottrar det sig rejält. Det är bara att lyfta på sin lilla hatt för Joel Alme och IFK Göteborg, de har skapat någonting som är utöver det vanliga. Det är så (ursäkta språket) in i helvetes jävla bra.

Anledningar att inte gilla IFK Göteborg:
1. Om man nu har ett spelsätt som sitter så djupt rotat att det nästan står nedskrivet i företagsbeskrivningen för korvkioskerna på Gamla Ullevi, varför envisas klubben då med att köpa spelare som inte riktigt passar in? Nordin Gerzic är ett exempel, Daniel Sobralense ett annat. Går vi tillbaka några år finns det flera namn som helt uppenbart inte har varit IFK Göteborg-spelare, men ändå värvats till IFK Göteborg. Det är bara onödigt att göra så.

Blåvittetta

Därför går det som det går i år: För att de har väldigt många bra fotbollsspelare, och för att tecknen i skyn säger det – eller åtminstone en väldigt snävt utvald statistik som jag plockade fram här tidigare. Jag kan rabbla upp en massa spelmässiga anledningar och nämna en massa namn, men framför allt kan jag se framför mig hur Blåvitt står på innerplan och firar ett SM-guld. Jag vet inte varför, det bara är så.